ljus, varför är de så mysigt?'
ligger i sängen under en filt med mys musik och hela rummet fullt med tända ljus, och det är väl ungefär nu min drömprins ska komma hit och rädda mig från ensamheten..
men det enda som räddar mig från den för stunden är hälsopedagogiken, kan det bli mer tragiskt?
men jag trivs ändå med mig själv som sällskap,
man får oftast de svar man vill, kanske inte de rätta svaren, men dom man vill höra för stunden kanske. 
och det känns som om man har all tid i världen att knyta upp och skryckla ihop alla knepiga funderingar man har,
leta fram vars den där lilla hjärte-biten är som försvann när det gick sönder. bara för att han hade sönder dig behöver man inte vänta på att han ska komma och laga dig, man pusslar lika bra själv, för då får man bitarna vars man vill ha dom, där man tycker att dom passar. 
dock brukar man inte bli så himmla vettig av försöka få alla bitar att falla på rätt plats, men det gör inget,
för jag tror man behöver fundera på hur mycket livet suger, hur mycket man missslyckats, hur mycket man saknar, hur ont det där lilla gjorde, hur hopplöst allt kan vara för att sedan inse; fan vad livet är underbart ändå

tycker alla borde sluta vara så nere, det smittar av sig så
tror man måste komma på att det är man själv som sätter gränserna för hur man mår.
Visst fan blir man deppig och trasig av att sitta och gräva ner sig själv i dåliga tankar
och visst fan är det så att allt suger om man har inställningen till det
jag tror man måste sluta tycka så jävla synd om sig själv för ingenting, som att man tycker att det är kul att må dåligt. för så är det för mig, jag tycker om att tycka synd om mig själv, jag tror att det är synd om mig
men in my ass att det är, långt ifrån

undra om detta är steget innan galenskapen him self knackar på dörren? känns som det.
för jag känner mig sjukt glad för stunden, det bara small till liksom.
inte för att jag klagar över det men mest fundersam över varför?...
fast lika bra är de väl att inte veta varför

för stunden ligger jag och myser med en en hårfärg i frisset och min nya data i famnen,
känslan att inte behöva vänta en halvtimma på att den ska starta är underbar, och ska inte ens tala om hur skönt det är att kunna lämna datan på utan att vara rädd för att den ska börja brinna,..
ikväll ska jag myza med ett gäng bra bara och tagga upp för en dags jobb imorgon.
allt för mig, tack och hej


dagen till ära kan jag bjuda på mitt härliga helt underbara sköna garv förevigat på bild, only for you, hehe

ja.. hej, hade inte egentligen så mycket på hjärtat, 
tänkte bara visa lite livstecken från min sida, ifall nån hade börjat oroa sig

denna helg har gått i slöhetenstecken, och lite jobb på det
men annars så har de absolut inte hänt någonting..
jag har inte sug på att göra nånging, fara ut? eh tack men nejtack, förstår itne det roliga i det nåmer..
vad tragiskt, eller, bra kanske man ska säga
men så tråkigt att ha tråkigt hela tiden bara, eftersom det enda roliga som finns att göra är typ att fara ut, men hey vänta nu... inte ens de var ju kul.. härligt!

ångest heter den för alla som inte visste det
den är inte allt för trevligt alla gånger men finns där trots allt i vårt och torrt,
vi går som bra ihop hand i hand genom livet tillsammans
idag har jag och min bästis umgåtts hela dan, började med att när jag vaknade på morgonen och insåg att jag hade feber så var jag tvungen att ta tag i beslutsångesten, skola eller inte?
blev dock ingen skola till att börja med, men sen fick jag så mycket ångest över att jag var hemma och gjorde nada så krålade till skolan ist, allt tack vare min goda kamrat.
och idag när jag kom hem från skolan insåg jag att jag var väldigt sugen på en b&j, nu 5 timmar senare kunde jag bestämma mig om jag skulle ha en och vilken smak. lovely

på tal om ångest har jag omprov i kemi imon, tror ni jag lyft ett finger för pluggandet? hell no