åh, jag blir galen jag vill inte tänka nå mer
känns som att jag bara tänker helatiden
känns jobbigt att ha folk omkring mig, jag vet inte varför och det gör mig galen, att behöva anstränga mig för att orka, hallå sen när blev det så?
blä på det.
tkr det känns jobbigt att enns behöva tänka tanken på att va social, hur kul är det på en skala?
jag vill ju va glad som alltid annars, men känns som om det är omöjligt med tanke på att  varenda liten sak nån nämner om mig matas in nånstans i huvet som jag sedan nöter in och som jag sen själv börjar tro på att det stämmer tillslut,
eller ja, nej men jo, äh tror inte det går att förklara
ge mig sommar bara så blir jag nöjd


smärta är inte när det gör ont, smärta är att veta det man inte vet