varför kan man bara inte vara nöjd med allt de man har, hur livet styr sig och hur man är?
varför ska man alltid ha de man inte har, när man engång önskade att bara man hade allt de man har i princip nu.

finns det något som heter perfekt egentligen, eller används det bara på fel sätt?




mer hade jag inte
nu ska jag till jossan och äta glass
P som i..?